folkesbrev

folkesbrev

Beslutens väg i EU

Artiklar mmPosted by Johan Olson Fri, September 19, 2008 19:07:30

På ett seminarium i Malmö framträdde förra året en journalist med EU som specialitet. Han frågade publiken, om de visste var en svensk reporter ska hitta någon lämplig makthavare som man kan pumpa på nyheter om det som rör sig inom EU.

Ingen kunde svara, inte jag heller. Det överraskande svaret blev, att makthavaren var den svenske EU-ambassadören i Bryssel och hans omkring 160 medarbetare, experter av olika slag som arbetar i det fördolda.

Detta är symptomatiskt för EU-sfären. Den är utomordentligt svår att greppa för journalister. Än svårare är det förstås för den europeiska allmänheten och dess berättigade krav på ansvarsutkrävande. Så kan en ung tjänsteman på EU-kommissionen med sina 27 000 anställda praktiskt taget fälla ett avgörande i en mycket viktig fråga:

Österrike försökte häromåret att belägga all transittrafik genom sitt känsliga alplandskap med vägavgifter. Men då fann en ung tjänsteman på Kommissionen, att det stred mot EU:s grundläggande princip om fri rörlighet över gränserna. Han fick grönt av sin chef, den famöse Frits Bolkestein, att man skulle säga nej till förslaget. Både tjänstemannen och hans chef var holländare. Det skulle drabba holländsk lastbilstrafik om Österrike införde dessa avgifter. Att snögränsen i alperna kryper allt längre upp bekymrade inte herrarna i Bryssel. (Och då står det i Kommissionens stadgar att dess medarbetare ska bortse från nationella intressen…)

Denna historia kan man läsa i en nyutkommen bok av samme tjänsteman, Derk-Jan Eppink, som numera är oberoende författare. Boken heter ”Life of a European Mandarin. Inside the Commission”. Av den smått ironiska titeln att döma är den inte okritisk till organisationen. Boken är väldigt rolig, till skillnad från EU:s egna alster som är direkt sövande. Den är samtidigt en skrämmande bok, då den ger många exempel på dolda maktstrukturer inom EU-maskineriet.

Eppinks skildring av miljön inom EU-kommissionen kunde vara ett perfekt underlag för en ny tv-serie i stil med den engelska ”Javisst herr Minister”. Den strängt hierarkiska Kommissionen är fylld av ständiga kompetens- och prestigekonflikter mellan de mångtaliga enheterna och deras chefer, som understundom kan ta sig skrattretande former. Kommissionens experter tycks dessutom lägga en ära i att skriva så obegripliga och detaljerade bestämmelser som möjligt. Eppink menar att inte ens hans chef, alltså kommissionär Bolkestein, alltid exakt visste vad han beslutade, eftersom varje akt innehöll mängder av intrikata tekniska detaljer. Vad gäller europaparlamentarikerna kan de ibland inte ens förstå Kommissionens utformning av deras egna jämkningar av Kommissionens förslag. En som handlade om fritidsbåtar hade enligt Eppink med avsikt gjorts obegriplig av båtindustrilobbyn via Kommissionen!

Kommissionens perfekte mandarin är dold, osynlig och oberörbar, fastslår Eppink. Det finns hundratals expertgrupper knutna till Kommissionen. De flesta är okända till och med av Europaparlamentets ledamöter. Plötsligt kan en ny skatt läggas fram - fast ingen vet varför eller av vem. Häftigt omstridda förslag brukar forceras inom Kommissionen under namnet A-points. En typisk smygis var tjänstedirektivet, som i början såg ut att vara ganska harmlöst. Vår tv-reporter Erika Bjerström upptäckte visserligen tidigt det betänkliga i direktivet. Men hon misslyckades med att intressera nyhetsredaktionen i Stockholm. Även våra europaparlamentariker - däribland de socialdemokratiska, som sedan blev så upprörda – satt och sov. Eppink skriver att det var en utpräglad skrivbordsprodukt från några mandariner i Kommissionen. I början var knappast någon av de ledande nationella politikerna involverad.

Eppink bekräftar bilden av EU-byråkratins egenmäktiga prägel. Den har lett till glappkontakt med folken ute i Europa, vilket två folkomröstningar visat. För en hel del européer är EU en suspekt organisation, som bland annat förespråkar globalisering och massinvandring till nackdel för den gemene arbetaren.

Sedan antalet medlemmar ökat har beslutsprocessen blivit alltmera tungrodd, konstaterar Eppink. De flesta europeiska institutionerna har blivit för stora och trögrörliga. Många områden har dessutom blivit dubblerade. Det finns till exempel ett EU-organ för mänskliga rättigheter i Wien - trots att Europarådet redan har en domstol för ändamålet. Enligt det så kallade reformfördraget ska EU få en slags utrikesminister, fastän Kommissionen har en kommissionär för ”yttre förbindelser” – plats för kompetenstvister.

Reform- eller Lissabonfördraget, en ytlig revidering av förslaget om EU-konstitution, ska ge EU en ny start i samband med 2009 års Europaval, men i vilken riktning, frågar sig Eppink. Han ser inte att det alls svarar mot den reformering, som EU-apparaten egentligen skulle behöva undergå. Bland annat menar han att organisationen är för tung i toppen och att parlamentet har på tok för många ledamöter. Den europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionernas kommitté, två ganska anonyma men omfångsrika organ, skulle - som Junlistan föreslagit - kunna avvaras.

Eppink vill ha ett EU som sätter fokus på vissa nyckeluppgifter av ekonomisk, monetär och politisk art och att det slutar lagstifta om allt under himmel och jord. Den slimningen får vi nog vänta på – om den överhuvudtaget sker innan EU blir helt paralyserat. Det är ingen slump att det finns östeuropéer som associerar EU till det forna Sovjetunionen, med det öde som det slutligen rönte.

Folke Schimanski

Derk-Jan Eppink

Life of a European Mandarin. Inside the Commission

Lannoo, Belgien 2007. Från holländskan.

  • Comments(0)//folkesbrev.junilistanskane.se/#post7