folkesbrev

folkesbrev

Folkes EU-brev 34

Folkes EU brevPosted by Folke Schimanski Sat, May 23, 2009 20:19:57

Folkes EU-brev 34

090523

EU-valet

Valduell på internet

Just nu är det valduell på nätet mellan Junilistans Sören Wibe och Folkpartiets Cecilia Wikström, där man kan rösta på den som klarar debatten bäst. Se www.europaportalen.se.

Ta EU-mätningarna med ”två nävar salt”

Det tycker statsvetarprofessorn Mikael Gilljam i Göteborg. Han säger till Sveriges Radio att ”opinionsundersökningar inför ett EU-val är det svåraste som branschen kan ge sig in på”. Felmarginalen i EU-mätningarna är större än vid vanliga val.

I de senaste mätningarna är det ungefär hälften av de tillfrågade som inte visste, om de kommer att rösta eller vad de ska rösta på. Vid Sifos senaste mätning lämnade var tredje tillfrågade inte något besked alls.

Tre opinionsinstituts mätningar skiljer sig märkbart: för Socialdemokraterna blir det en differens på nästan 7 procent, för Folkpartiet drygt 4 procent och så vidare. Junilistan får 1,2/2,0/2,1.

SR undrar varför opinionsinstituten bryr sig att göra väljarundersökningarna. Från Synovates sida motiverar man det med att man annars hamnar ”i en situation där partier har möjlighet att genomföra sina privata mätningar”.

Man bör å andra sidan notera att opinionsinstitut undersöker i uppdrag av partier som Folkpartiet …

Varannan väljare vet inte att det är val i juni

Nästan varannan väljare i Sverige är ovetande om EU-valet i juni, trots den stora uppmärksamhet som ägnas frågan i media. Det visar en undersökning som Synovate gjort . Den låga kännedomen om valet kan förklara, varför 52 procent av de tillfrågade inte vill ta ställning för något parti eller svarar att de inte tänker rösta.

Speciellt ointresserade av valet är ungdomarna, trots hypen med Piratpartiet. Enligt Sifo vill bara en av tre unga i åldern 18-29 år gå till vallokalerna. Förstagångsväljarna är särskilt viktiga för valutgången, eftersom de utgör närmare 600 000 av de röstberättigade.

Kunskapsbrist största orsaken till att inte vilja välja

Det säger valoraklet Sören Holmberg, statsvetarprofessor i Göteborg till Allehanda i Härnösand. Som nummer två kommer ”ointresse”. Personalval är vanskligt – ”hur roligt är det att sätta kryss på någon när man inte har en aning om vem det är?”

Tredje största skälet är helt enkelt förhinder. På somrarna reser svenskarna bort (om det nu stämmer under rådande lågkonjunktur?).

Professor Holmberg ska hålla i valvakan i SVT den 7 juni.

Lågt valintresse i övriga Europa

Drygt hälften av de tillfrågade i EU:s 27 medlemsstater visar ointresse för EU-valet (eller rättare sagt valen som sträcker sig 4-7 juni), skriver EU Observer.

18 procent säger att de ”inte alls är intresserade”, 35 procent är ”inte särskilt intresserade”. Lika många är ”ganska intresserade” men bara 11 procent är ”mycket intresserade”.

Sämst intresse förefinns i Litauen, Slovakien, UK, Grekland och Cypern. Duktiga gossar är däremot Luxemburg, Irland och Malta.

Även europeiskt sett är ungdomar särdeles ointresserade. Bara 6 procent i åldern 18 till 24 år är ”mycket intresserade” medan 19 procent är ”inte alls intresserade”. Studenter uppvisar en något högre siffra men inte mer.

Reklamfilmerna börjar i kväll

Enligt uppgift ska partireklamfilmerna inför EU-valet starta i TV 4 den 23 maj.

Kristdemokraterna ägnar det superkorta videoklippet åt alkoholfrågan, Folkpartiet matchar i vanlig ordning Marit Paulsen (”Tant EU”), som i tre klipp gör reklam för jordbruksstödet, euron och EU:s betydelse för freden. Centerpartiet har ännu inte bestämt innehållet.

Junilistans reklam, som handlar om absurda EU-bidrag, rullar ut den 1 juni och fortsätter den veckan ut. Den 6 juni, nationaldagen, sänder TV 4 ingen politisk reklam. Junilistans film har gjorts av SF Media.

Robert Sundberg gör i Dala-Demokraten en syrlig kommentar till delar av tv-reklamen. Vad gäller ”Tant EU” påpekar han, att eurons införande inte är något som EU-parlamentet, dit Paulsen kandiderar, ska behandla. Hon säger sig vilja sitta i jordbruksutskottet - men EU-parlamentet bestämmer inte över EU:s jordbrukspolitik.

Även i övriga Europa förekommer videoreklam. Även där är sambandet mellan reklamen och EU-parlamentet som man ju väljer till tveksam ibland. Frankrikes borgerliga regeringsparti UMP anklagas av den socialistiska oppositionen för just detta. De tjeckiska Gröna ska göra narr av sin EU-kritiske president Klaus, skriver EU Observer.

Fast en fransk PR-byrå har gjort en studie som visar att EU-parlamentarikerna i gemen undervärderar de nya digitala kommunikationsvägarna. Mindre än hälften av dem bloggar mer än en gång i veckan, och två tredjedelar har inte hört talas om nätverket Twitter, en (kanske mera seriös) motsvarighet till Facebook och MySpace. De flesta ledamöterna tycker att tv-reklam är ett bättre sätt att nå väljarna.

Det verkar lite gammalmodigt och kanske har att göra med EU-parlamentarikernas ålder men också med att bruket av internet är mycket mindre utbrett än hos oss i de flesta europeiska länder. Så åsikten att tv-reklam är bättre än nätet torde vara realistisk.

”Kritikkonvergens” i valdebatten

Alltmer förefallet det som om kritik mot EU är helt salongsfähig hos Alliansen och Socialdemokraterna låt vara utifrån skilda utgångspunkter och - nota bene - inför valet. I Sydsvenskan konstaterar Erik Magnusson, att ”ju närmare EU-valet vi kommer, desto mer tycks skillnaderna mellan partierna suddas ut”.

Magnusson tar Moderaterna som exempel. I måndags lade de fram ett valmanifest, där de sätter jobben först ,och i likhet med andra partier tar M ställning för friheten på nätet. De vill till och med minska EU:s koldioxidutsläpp med minst 30 procent till 2020 och pläderar för en förbättrad havsmiljö i Östersjön. Dessutom vill M ”bekämpa byråkratin så det märks”.

De Nya Moderaterna följer även på EU-planet sin taktik att neutralisera sina motståndare genom att ta över deras argument. I de här exemplen gäller det Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Piratpartiet och Junilistan.

Hur blir det sedan i EU-parlamentet? Hur mycket vattnas ut där i det stora Kompromissmaskineriet? Vi kommer säkert att behöva en svekdebatt på EU-parlamentsnivå.

Allmän förvirring bland partierna om fildelning

Alla partier är i någon mån för frihet på nätet, men det finns vaga skillnader enligt en kommentator i Östgötacorren.

Både PP, V, MP och JL vill avkriminalisera den illegala fildelningen. V och JL tar dock även hänsyn till upphovsrätthavarna och föreslår en ekonomisk ersättning för dem om fildelningen släpps fri. V vill ha e-bibliotek med skattefinansierade ersättningar till skaparna av musik, filmer och datorspel. JL vill ha bredbandsavgifter som via en upphovsfond kompenserar upphovspersonerna.

På den borgerliga sidan framstår C som de mest fildelningsvänliga. De skriver inget om upphovsrätt i valplattformen utan betonar ett förstärkt integritetsskydd. Toppkandidaten Lena Ek JO-anmälde rentav de universitet som stängde av fildelningsmisstänkta studenter från internet.

Mera åt upphovsrättshållet lutar Kristdemokraterna. Deras toppkandidat Ella Bohlin försvarar upphovsrätten och menar att den är en förutsättning för den kreativa sektorn.

M och FP sätter sig mellan två stolar: de vill skydda både integriteten och upphovsrätten utan att låta skattebetalarna stå för notan. Det leder till vaga formuleringar om att ”reformera” upphovsrätten.

Socialdemokraterna är allra vagast, enligt inlägget i Corren tycks deras toppkandidater direkt undvika frågan. I en chatt i Aftonbladet säger Marita Ulvskog nej till storskalig fildelning för kommersiella syften men vill inte kriminalisera en hel generation. Hon vill ”hitta andra vägar” till legal nedladdning - men anger inte vilka.

Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter vill enligt DN ”hitta en lösning som utgår från att folk får ladda ner fritt”. Hans förslag är att höja reklamskatten, så att den skapar intäkter ”som kan gå direkt till artisterna”.

DN sammanfattar läget med att ”EU-politikerna hamnar i ett korsdrag mellan å ena sidan kommersiella intressen som försvarar upphovsrätten, å andra sidan aktivister som vill ha ett fritt internet”.

Dock är Junilistan enligt mitt tycke det enda parti som kommit med en någorlunda utvecklad och konstruktiv lösning, nämligen upprättande av en upphovsrättsfond efter STIM-modell. Den kan studeras i detalj på http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2921725.svd.

Wallström oroad av Piratpartiets framgångar

Det svenska Piratpartiets överraskande framgång i opinionsundersökningarna har blivit uppmärksammad över hela Europa. Nu har Margot Wallström blivit nervös och uppmanar i ett öppet brev EU-kommissionens chef Barroso att agera.

Wallström anser att frågor om individuella rättigheter, konsumentaspekter och brottsbekämpning på internet bör angripas på ett ”nytt och bredare sätt”, enligt TT. Hon framhåller att det är en viktig generationsfråga och skriver om den intensiva debatten i Sverige och att ett parti gått till val på rättigheter för internetanvändare.

Euron

Känd svensk finansman tar ställning mot euron

Folkpartiets Olle Schmidt rasar i Newsmill över finansmannen Mats Qvibergs negativa hållning till euron. Han kallar Qvibergs inställning ”osolidarisk och dålig för svenska företag”. Upphovet till Schmidts upphetsning är en artikel i samma tidning, Qviberg deklarerar att han röstar ”på det parti som säger nej till euron”, dock inte Junilistan utan Centerpartiet.

Om man håller en folkomröstning i nästa mandatperiod ”och även då får ett nej från svenska folket så har man sannolikt skjutit frågan i sank för gott”, skriver Qviberg. Han kan ”inte för mitt liv förstå” att kronan ska knytas mot dagens svaga nivå eller ”revalvera kronan innan ett inträde”. Han menar rentav att ”en revalvering av ett av världens mest exportberoende länders valuta är en välriktad torped mot industrins konkurrenskraft”.

”Att kronan försvagas under denna kris är precis den medicin som Sverige behöver”, understryker Qviberg. Han ger som exempel att ”Stora Enso minskar produktionen i Finland och ökar i Sverige, danskar åker till Sverige för att köpa sin begagnade bil, gränshandeln med Norge ökar” och så vidare.

Qviberg jämför med baltstaterna, som knutit sina valutor till euron ”vilket medfört extrem inflation, överbelåning av såväl hushåll som företag samt en raserad konkurrenskraft”. Att ”upprätthålla en övervärderad valuta” är ”det säkraste sättet att strypa all näringsverksamhet i de länderna”, konkluderar finansmannen.

EU-byråkratin

EU-regler för att begripa EU-regler

Nu har EU skapat så många regler att man måste skapa regler för hur reglerna ska följas. EU:s rättsliga regelverk består nämligen av 300 000 rättsliga dokument. En ny avhandling i företagsekonomi vid Stockholms universitet visar dock, att EU:s regleringar är mycket mer omfattande än så.

Reglerna är många, skiftande och rör ofta principfrågor snarare än konkret praktik, vilket försvårar regelföljandet. Det är ett särskilt stort problem för medlemsländerna i Öst- och Centraleuropa, då många av EU:s regler rör områden som tidigare varit oreglerade i dessa länder.

Deras statsförvaltningar är svaga, outvecklade och ofta underbemannade, vilket det kapsejsade jordbruksstödet till Bulgarien visar. För att underlätta förståelsen av EU:s regler har EU skapat stödinstrumentet Twinning, så att de nytillkomna länderna kan följa EU:s regler som det är tänkt.

Avhandlingen som är skriven av Jenny Svensson försvaras den 5 juni på Södertörns högskola.

EU:s pedantiska detaljstyrning fortsätter

Junilistans Björn von der Esch och Leif Danielsson pekar i en artikel i Expressen på vilka detaljerade regler som EU-parlamentet antar.

Bland reglerna fastslås att stegar ska vara placerade så att stabilitet garanteras då de används. Portabla stegar ska dessutom vila på en stabil, stark och icke flyttbar grund. Parlamentet har sagt ja till regler för tältstorlekar och tycker att mer uppmärksamhet ska ägnas åt att ”förebygga och bortskaffa smuts, skräp, graffiti, djuravföring samt att hindra buller från musikanläggningar i bostäder och bilar”.

EU:s arbetstidsregler är inte lika harmlösa och självklara. De har ställt till problem inom verksamheter som sjukvård, barnomsorg och brandförsvar. Scheman måste läggas om och anställda får jobba på tider som inte passar. ( I tidningen Kommunalarbetaren retar man sig över kör- och vilotider för bussförare, standard för kläder till räddningstjänsten och förbud att diskriminera deltidare, som EU beslutat och som påverkar kommunalares vardag.)

Det är bra att länder samarbetar om viktiga gränsöverskridande frågor, skriver författarna, men det måste bli ett slut på EU:s vilja att peta i allt.

Folkpartiets EU-kandidater oeniga om djurslakt

Folkpartiets kandidater till EU-parlamentet är oeniga om synen på kosher- och halalslakt. Att skära halsen av djur utan bedövning är förbjudet i Sverige, men EU-parlamentet föreslog nyligen att det ska vara tillåtet i alla länder.

Marit Paulsen som toppar Folkpartiets valsedel är kritisk till förslaget. Men EU-kandidaten Fredrik Malm menar att man ska tillåta det. ”Vi har en stor grupp judar och muslimer som har den hållningen och jag tycker de ska få ha den”, säger Malm generöst till Sveriges Radio. Han ömmar för hur man behandlar minoriteter och det handlar även om religionsfrihet, tycker han.

Men Paulsen godtar inte ”religiös kultur av något slag som inskränker på mänskliga rättigheter eller djurens rätt”.

EU:s ministerråd ska nu avgöra om kosher- eller halalslakt verkligen ska tillåtas i alla EU-länder.

Bedrägeri och slöseri stort problem i EU

Minska EU:s budget och öka kontrollen, tycker Junilistans ledare Sören Wibe i Göteborgs-Posten. ”En stor del av EU:s årliga budget (cirka 1 300 miljarder kronor) används ineffektivt och slösaktigt”, fastslår han.

Europeiska revisionsrätten kunde till exempel i slutet av förra året konstatera att 11 procent av de 42 miljarder euro som 2007 godkändes inom ramen för EU:s ”sammanhållningspolitik” aldrig borde ha betalats ut. I svenska kronor motsvarar det 50 miljarder, ”mer än vad till exempel vårt försvar kostar”, påpekar Wibe.

Han nämner också kommittéer och projekt som inte på långa vägar ger rimlig avkastning på de medel som används. Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén kostar tillsammans två till tre miljarder kronor, men deras effekt är ”synnerligen dunkel”.

Ett annat exempel är Strukturfonderna, som nu omfattar nästan lika mycket som hela jordbrukspolitiken och innebär stöd till tiotusentals projekt runtom i unionen. Sverige fick 3,4 miljarder kronor de senaste två åren som fördelas på 600 projekt. För att få dessa medel var kommuner och landsting tvungna att lämna en medfinansiering på drygt 4 miljarder kronor.

Det är strukturfondsmedel som går till sådana mystiska projekt som en skidbacke på Bornholm och Swimming the Language, ett projekt där man förväntas förbättra sina språkkunskaper genom simning!

Sören Wibe skulle vilja avskaffa hela EU:s jordbruks-, fiske- och strukturpolitik. Då skulle varje svensk familj spara 10 000 kronor om året, beräknar Wibe.

EU- lobbandet

Industrin drar längsta strået i EU:s klimatlobby

Miljöorganisationer har lyckats påverka EU:s långsiktiga klimatmål, men i praktiken är det industrin som utövar störst inflytande på politikerna. Det visar en doktorsavhandling av Anne Therese Gullberg vid CICERO Senter for klimaforskning vid Oslo universitet.

Miljörörelsen har kunnat påverka målsättningarna för 2020 och 2050. Men i klimat- och energipaketet, som lades fram i EU i december, ser man helt klart att det är industrin som har störst inflytande när metoderna fastställs, säger Gullberg.

I förhållande till det ursprungliga paketet som presenterades av EU-kommissionen i januari 2008 har det gjorts flera ändringar i de föreslagna åtgärderna. De blev vridna i en riktning som kom industrin tillgodo. Till exempel innehöll det slutliga paketet större köp av utsläppskvoter i utvecklingsländerna för att kompensera för utsläpp i EU, framhåller Gullberg.

Tillgången på resurser är förstås avgörande för vem som har inflytande på EU:s klimatpolitik - och det är bara industrin som har de verkliga resurserna till det. Den utövar både generell lobbyverksamhet och lobbyverksamhet i specifika frågor som är omedelbart relevanta för den. Miljöorganisationerna har däremot begränsade resurser och väljer därför några få kärnfrågor där de försöker att påverka, säger Anne Therese Gullberg.

Lissabonfördraget

Moderat avhoppare ville ha dubbla riksdagsbeslut om Lissabontraktaten

Moderaten Anne-Marie Pålsson väckte nyligen uppmärksamhet för sitt avhopp från Moderaterna för att hon tycker att partipiskan viner för mycket. Mindre känt är att hon i fjol tillsammans med tre andra kristdemokrater motionerade i Riksdagen om att ett eventuellt godkännande av Lissabonfördraget bör fattas med två riksdagsbeslut och ett allmänt val emellan.

Det hade varit samma procedur som vid en grundlagsändring. Till de motionerande kristdemokraterna hör den sidsteppade Lennart Sacrédeus, som fäst sina synpunkter på Lissabontraktaten och Turkiets eventuella EU-medlemskap i nättidningen Newsmill.

Övrigt

Dubbla budskap från borgerliga EU-parlamentariker

I TV4:s Kvällsöppet möttes i onsdags de svenska EU-partiernas toppkandidater för första gången i en tv-sänd debatt. Klimatet, sjukvården och arbetarnas rättigheter stod på programmet. Men också EU-parlamentarikernas löner kom upp.

Toppenkandidaterna för de sju riksdagspartierna och Junilistan tycker alla att dagens löner och andra ersättningar är för höga. Men bara fyra av kandidaterna har själva varit med och röstat om lönesystemet. Vänsterpartiets Eva-Britt Svensson och Miljöpartiets Carl Schlyter, liksom Nils Lundgren från Junilistan, röstade mot det. Däremot röstade Centerpartiets Lena Ek och Moderaternas Gunnar Hökmark för att höja sina löner, trots att de också räckte upp handen i tv-progammet.

Junilistenamn kräver folkomröstning om EU:s gemensamma försvar

”Att överge vår 200-åriga neutralitet är en så stor fråga att vi kräver garantier att detta beslut föregås av en folkomröstning”, säger Nils Lundgren och Sören Wibe i ett gemensamt uttalande.

”Istället för att ha två, tre eller fyra omröstningar om euron bör svenska folket ha möjlighet att ta ställning till om vi ska delta i EU:s gemensamma försvar”, sade Sören Wibe i ett tal i Stockholm nyligen.

Folke Schimanski

  • Comments(0)//folkesbrev.junilistanskane.se/#post36